Kära framtida barn…

Först av allt vill jag säga förlåt för alla gånger som jag glömt bort att hämta dig från dagis. Jag hoppas att du vet att jag älskar dig ändå! Kanske är du lika virrig som jag och hunnit glömma att det ens har hänt? I såna fall ligger jag ju lite illa till just nu…

Det är så svårt det här. Det finns så mycket att säga liksom. Om jag får gissa, så kommer jag nog att tycka att jag har rätt när vi diskuterar, men även om jag nog inte vill erkänna det har jag nog hittat min fakta från kalleanka.se och ”LOVAR ATT DE STÄMMER”. Mamsen har inte alltid rätt (det är vår hemlis).

Om du är lika mycket tänkare så har jag ett litet tips! Tänk inte för mycket! Det gör dig galen! Och om du absolut måste tänka en massa så är det bättre att få ner allting på papper. Då kan du liksom binda ihop all flummighet, tvinna en tråd av den och sen själv bestämma hur du vill forma den. Ibland har man ju dock en tanke om hur någonting ska bli. Meeeen det krävs ganska så jättemycket tid för att det ska bli precis som man planerat. Du tänkte sy en vante men det blev ett strumpa. Thats life , deal with it!

Jag undrar vad ni har för coola uttryck. Alla ord som inte ens existerar nu och som jag absolut inte kommer att få använda för dig. Det är ju sjukt stelt om jag skulle försöka vara ”Down with the kids”. Lova mig att varna om det skulle hålla på att hända!

Sist men inte minst vill jag påminna dig om att ha jättekul! Det är vad som kommer att få dig att orka med alla andra stunder! Skratta gärna åt mig om det får dig att må bättre. Jag bjuder på den!

PUSS ÅH KRAM SKUMBANAN! // Julia Wolt

ÄLSKADE PIPPI

Idag ska jag skriva om ingen mindre än flickan, myten, legenden… Pippi Långstrump! Pippi är så klockren på alla sätt och vis. Hon gör det som är omöjligt. Hon är så stark att hon kan lyfta en hel häst, hon bor som tolvåring helt själv i ett hus med en apa och tar varje dag som den kommer. Om hon inte är en förebild så har jag fått identitetskris eller bara slagit i huvudet i sömnen väldigt hårt.

Efter att jag kollade på filmen om Astrid Lindgren, unga astrid så har Pippi helt och hållet vunnit min respekt .Jag är inte religös men skulle jag haft en religon skulle Astrid Lindgren helt klart vara min gud och pippi skulle vara jesus. Astrid gick sin egen väg, precis som pippi. Hon bara gjorde precis det hon kände för. Hon arbetade när alla andra var hemmafruar, hon dansade själv när alla andra hade partner och hon vågade ta risker. Jag blir så glad av hennes nyfikenhet till livet och hennes stora mod.

Sen så är ju Pippi sjukt charmig oxå! Jag menar kolla på den där bilden längst upp! Hela hon bara strålar. Två ruffsiga flätor, världens smile och en apa på huvudet. Pippi och Astrid är verkligen en äkta legender och de förtjänar all världens kärlek!

PUSS ÅH KRAM SKUMBANAN // Julia Wolt

Det doftar vår

Ibland känns det som att man tror att de finaste diamanterna ska finnas så långt ifrån. Då glömmer man hur otroligt mycket underbart det finns runtomkring en. Idag har jag därför ägnat en dag åt att fotografera i min trädgärd. Hittade en gammal skyltdocka, träffade på min katt som visade sig vara värsta linslusen. I ett gammalt förråd hittade jag en hängmatta som jag satte upp mellan två träd. Ett glas juice och lite musik på det så har man bästa stället att spendera sommaren på ju!

PUSS OCH KRAM SKUMBANAN// Julia Wolt

Dedär med att vara känslomänniska

Vi alla har ju det där lilla fenomenet som kallas känslor. Men sedan är de ju stor skillnad på hur starkt man känner dem. Jag kan ibland önska att jag va lite mer ”stabil”. Att jag kunde tänka lite mer rationellt. Jag menar, min mamma frågar mig vilket datum det är och jag svarar att jag tycker att de känns som den sjunde.

Hon bara tittar på mig och frågar hur jag ens lyckas blanda in känslor i en fråga om dagens datum. Och jag har liksom inte riktigt något bra svar på de, förutom att jag kände det.

När jag är glad ser jag ut ungefär såhär:

Här lever jag vad som kallas lajf. Just den här bilden är tagen när jag bestämt mig för att klä ut mig till en fransyska. Hade en svartvit tröja, rätt läppstift och en svart rosett runt halsen. (Kommer ångra att jag ens vågade publicera den där bilden senare)

Två dagar tidigare bilden var tagen låg jag i soffan och grät. Sen pratade jag ut och återgick till att skratta åt dåliga skämt på instagram. Ja ,men ni förstår. Det går upp åh ner som det gör för alla. Men ibland tror jag att jag kanske känner känslor lite extra starkt.

Ibland kan jag nästan bli arg på mig själv när jag inte mår bra. Jag har ju så mycket att vara tacksam för egentligen så varför känner jag som jag känner? Varför kollar jag på en film och har kvar känslan från filmen resten av kvällen?

Samtidigt som det ibland kan vara svårt för både andra och mig själv att förstå sig på mina känslor, så är jag ändå glad för att de finns där.

Jag känner lycka så att det rusar i hela kroppen när jag är glad. De jag bryr mig om, känner jag väldigt starkt för. När jag blir farscinerad känns det i varje liten cell i kroppen.

Det finns helt enkelt både för och nackdelar med att känna starka känslor men med en hel del diskussioner med mig själv har jag lite lättare att hantera dem nu och med tiden lär jag väl bli expert på det!

Ta hand om er! PUSS ÅH KRAM SKUMBANAN! // Julia Wolt

Men åh!

När jag skriver det här sitter jag ute i en solstol i solen och känner precis just sådär ”men åh!”. Jag tänkte försöka dela med mig lite av den känslan. Jag satte häromdagen på en träningsvideo från youtube och där va det en man som sa ”sometimes you just dont gotta take yourself too serious”. Jag vet inte vad de va men sedan dess har jag liksom mått så bra. Vi tar oss själva och livet på så stort allvar ibland när vi faktiskt bara skulle behöva dansa lite åh äta en massa glass. Att bara liksom få leva. Och vet du va? Du MÅSTE faktiskt ingenting. Du vill göra det du gör. Du måste inte jobba. Men du VILL jobba för att du vet att du kommer att få ett bättre liv om du har pengar så att du klarar dig. Men du måste inte.

Det som tynger dig, är det någonting som du kan påverka? Det finns ju liksom egentligen bara två vägar. Acceptera eller påverka. Mellanläget brukar liksom bara bli jobbigt att stanna i en länge stund.

Men helt ärligt, jag är 17 år gammal. Jag vet egentligen typ ingenting om livet än. Och visst är väl det spännande?! Att man liksom inte vet vad som kommer hända härnäst. De är som en bok liksom. Eller en serie. Ibland kan man ju vilja gå tillbaka och läsa om några sidor för att förstå de kommande sidorna men kom-ihåg att det liksom inte kommer att ta dig framåt boken.

Köp en stor målarduk och färg och bara kör. Eller varför inte cykla och se vart du hamnar eller kanske ta ett iskallt (ja, jag provade idag) dropp i en sjö! Take care!

PUSS ÅH KRAM SKUMBANAN// JULIAWOLT

Black mirror

Jag är egentligen inte en person som kollar så mycket på film åh serier. MEN!!! Black mirror på netflix är GENIALISK. Det känns som att varje avsnitt skrivits av mini-einstein klockan 3 på natten. Alla detaljer och hur allt lyckas hänga ihop på ett så komplext sätt men ändå så sjuk tydligt och enkelt. Serien utspelar sig i framtiden, vilket är coolt i sig men sen hur de lyckats pricka så rätt om vad som kan komma att hända i vår verkliga värld gör mig helt blown away.

Ett av avsnitten handlar till exempel om att folk i serien använder ett slags bedömningssystem på deras mobiltelefoner för alla gradera hur bra människor runt omkring dem är. Ett högt genomsnittligt poäng ger dig olika förmåner som till exempel att du har möjlighet resa i större utsträckning och att du kan få en bättre bostad för ett lägre pris. Alla kan se varandras poäng så om du redan har låga poäng efter att du haft en dålig dag, kan folk välja att döma utifrån dina tidigare poäng och därmed ge dig ett ännu lägre poäng. Man måste alltså med andra ord vara helt ”perfekt” alla dagar.

Och vad gör Kina ett litet tag efter detta? De skaffar ett system som bygger på att kategorisera människor utifrån poäng, på ett läskigt liknande sätt som i Black mirror. (Det finns en dokumentär om detta på SVT Play som heter Kinesiska experimentet och är jättebra!) När jag skulle gå in och kolla på avsnittet nu idag från black mirror upptäckte jag att avsnittet tagits bort helt och hållet… skumt….

Även om det där avsnittet var otroligt talande och häftigt så är dock min absoluta favorit avsnittet ”Black museum”. Där får man följa en man som jobbar på ett museum och berättar historien bakom en massa olika misslyckade uppfinningar. Allt ifrån en hjärna som ersatts med en nallebjörn till en huvudbonad som gör det möjligt för doktorer att känna en annan människas fysiska smärta osv.

Over all är black mirror en sjukt fascinerande och cool serie som alla borde se!

PUSS OCH KRAM SKUMBANAN! // JULIAWOLT

Spill the tea darling…

Ärlighet varar alltid längst! Elleeeer??? Alltså ska man verkligen alltid vara helt ärlig om allting? Jag tror att vi ljuger mer än vi vill erkänna! Om din vän köpt en splitterny snorgrön tröja och du kan inte annat än att må fysiskt illa när du kollar på den, borde du du säga det? Hon va ju asnöjd åh taggad på livet! Om den gör henne lycklig så är väl de prima?

Jag tänker lite såhär: Sålänge det inte skadar någon så kan de inte vara så dumt med en vit lögn lite då och då. Låt folk leva i deras bubblor och blås upp dina egna igen om de spräckts! De flesta människor som jag känner som är ärliga om allt HELA tiden kanske ibland säger saker som sårar, där en vit lögn inte skulle ha gjort det.

Seeen så är de ju många som tänker att sanningen förr eller senare kommer fram. Så tips är att ljuga om så pass små saker att du kan stå för dem. ” Nej, jag åt inte upp den sista chokladen” är en hemsk lögn till exempel. Personen hade säkert gått runt en hel dag åh längtat efter stunden då hen skulle sätta sig ner med sitt kaffe åh äta sin choklad.

Moral har en fin gräns. En smal lina. Dansa på den och håll balansen! Och självklart är det viktigt att vara ärlig till hundra procent när det väl gäller! Stay safe!

PUSS ÅH KRAM SKUMBANAN! // JULIA WOLT

SPADEN I SANDLÅDAN

Idag är de sommar! Har spenderat hela min dag på altanen åh väldigt desperat försökt ta in alla solens strålar. Åh sen börjar jag tänka, såklart. Jag åh en amiga satt igår åh pratade om dedär fenomenet bröst. Vad är de egentligen? Lite hud, körtar åh fett. SHIT MAN! Det måste vi gömma direkt! Särskilt om de är stora, herregud TÄNK lite.

Vill du vara sexig ska de vara stora, lagom stora såklart. Ska du däremot vara boyfriend-material kan de vara bra att inte visa de för mycket. För tänk om någon annan man skulle kolla. De tillhör ju inte dig. De är till för din man, va trodde du?!? Om du är otrogen blir han främst arg på honom (och kanske lite på dig för de är inte jättesnällt).

”Du tog min spade”. På den nivån. Självklart generaliserar jag sjukt mycket nu.Det är inte bara män osv osv… och jag är sjukt glad att det jag säger nu bara är lite repetion åh uppfräshing på det som uppmärksammats så mycket mer nu. Problemet med att kvinnans kropp objektifieras av samhället kan jämföras med barn på dagis som bråkar om en spade. Spaden har inte så mycket talan i sandlådan. Den passas fram och tillbaka mellan olika barn och när den använts ett tag eller gått sönder så slängs den iväg. Sen skaffas en ny fin spade och barnen fortsätter vara nöjda. Okej, okej, okej, dålig jämförelse. Vi har ju faktiskt den fina egenskapen att vi kan kommunicera men visst skulle de vara dunderbart om en kvinnas kropp fick vara en vadå… en KROPP! Och att hon själv fick välja sandlåda när hon kände för det.

Tänk på de nästa gång du ser en spade! 😉

PUSS ÅH KRAM SKUMBANAN// JULIA WOLT

FRÅN MISS LI TILL LARS WINNERBÄCK

Idag är det Söndag och jag tänkte dela med mig av 10 svenska juveler. Musik är inte bara någonting som jag i min vardag skapar utan även lyssnar på typ konstant! Det är någonting med låtar på svenska alltså. Texten får liksom mer betydelse på något sätt. Det är som poesi. Lyssna och njut! Bon appetit!

Här kommer natten- Miss Li

Kom och håll om mig- Timbuktu

Emmylou- First aid kit

Kom änglar- Lars Winnerbäck

Inga kläder- Veronica Maggio

Vårens första dag- Laleh

Mister Cool- Snook

Cyklar ni så springer jag- Mares

Som jag hade dig förut- Melissa Horn

Lyckligare nu- Linnea Henriksson

PUSS ÅH KRAM SKUMBANAN! // JULIA WOLT

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång